Upp och ner....
Idag på em/kvällen har det verkligen varit mörkt...sorgen och saknaden har varit enorm.....tårarna har aldrig slutat rinna...och hela min kropp skakar av smärta...
Jag saknar Nisse så enormt...vill krypa upp i hans famn...hålla om honom....prata om hur dagen har varit...äta något gott för att imorgon ta en lång sovmorgon ihop.....att det aldrig mer kommer ske gör att jag går sönder...
VARFÖR?!!!! Vad har man gjort för ont för att förtjäna det här....jag orkar inte...
