Dagarna går...men minnena består...
För visst är det väl så? dagarna går...men minnena består...
Den här veckan försöker jag fylla med "må bra saker".... allt för att underlätta det svarta hål jag är i.....det riktigt värker i hela kroppen av sorg och saknad, jag känner mig så otroligt trasig.....jag tänker på honom hela tiden, jag drömmer om honom varje natt, jag gråter dagligen.....jag ser hans saker i källaren....i garderoben...i datarummet...ja överallt....
Egentligen borde jag börja "städa" undan lite...men jag fixar det inte...det tar emot enda inifrån....
Borde jag städa? borde jag vänta? Plågas jag mer eller mindre av sakerna?...jag vet faktiskt inte....det finns nog inget bra svar på det?!
Jag sitter och tänker tillbaka och minns....vissa saker kan jag le åt...vissa saker gör för ont att tänka på....
Jag hoppas och ber att jag kommer ur detta svarta hål inom en snar framtid och man kan börja se ljuset igen, för hur länge orkar man köra på och hålla fasaden ibland folk när mitt inre är totalt trasigt.....
Jag har alla verktyg...såsom talbok....vanlig bok....psykolog...vänner och familj...djuren.....men ändå gör det så fruktansvärt ont....det kommer ta tid...o det måste det väl få göra antar jag...det finns inga genvägar...man lär sig leva med det...
<3 <3
